Seden att tända eldar på Valborgsmässoafton är inte så gammal som man kan tro.
Vid mitten av 1700-talet fanns den bara i Uppland och syftet med eldandet var antagligen att skrämma bort rovdjuren innan man släppte ut korna på bete i skogen.
De vårsånger som vi sjunger när vi står runt Valborgsbålet är ännu yngre. 
De flesta är från 1800-talet och fick sin spridning genom studenternas vårfirande.
Den äldsta valborgstraditionen är den sydsvenska seden att "föra maj i by". 
I skymningen gick ungdomarna ut i skogen och bröt gröna kvistar, som de stack in i taken på husen i byn, medan de sjöng en visa full med önskningar om en ljuvlig sommar. I belöning fick de ägg. Denna gamla sedvänja var på väg att dö ut men har återupplivats på en del håll i Skåne, Blekinge och Halland.
Ur Den svenska Högtidsboken 

Vem var Valborg?
Den kvinna som gett helgen dess namn levde i Tyskland på 700-talet. Valborg var abbedissa i ett kloster i Bayern, grundat av hennes två börder. Hennes dag är den 1 maj men som vid många helger föregås dagen av en afton, då festandet inleds. Valborgsfirandet kom till oss från Tyskland under medeltiden och i vissa delar av landet tog man även till sig traditionen med valborgsmässoeld. Denna tände tyskarna för att skydda sig mot sina häxor som flög till "Blocksberg" denna natt, till skillnad mot våra svenska häxor som redan flugit till Blåkulla under påsken (och som man i vissa delar av landet höll på avstånd med påskelden). Fram till på 1700-talet var det endast i Uppland som man tände valborgsmässoeldar medan seden nu är utbredd över stora delar av landet.

Hos oss använde man elden för att skrämma bort inte bara övernaturliga väsen men också vilddjur. Den första maj var det nämligen tradition att släppa ut djuren i markerna och det kunde då vara på sin plats att skrämma bort allt otyg som kunde utsätta dem för fara. Körsångstraditionen vid valborgsmässoafton är hämtad från studenternas tradition att hälsa våren med sång i våra gamla universitetsstäder, Uppsala och Lund.
Källa: Grapevine