Palmsöndagen: inleder stilla veckan och heter så eftersom folkmassor denna dag enligt Bibeln hälsade Jesus intåg i Jerusalem genom att strö palmblad på hans väg.

Måndagen i påskveckan kallas blå måndag, korvmåndag eller svarta måndag, det senare eftersom man denna dag skulle sota skorstenarna.

Tisdagen kallas Vita tisdagen eller fettisdagen, det senaste namnet är hämtat från fastlagen. Kallas även fläsketisdag som i Dalsland och Värmland. Samma namn användes också inför fastan (i febr), då man skulle proppa i sig fläsk och vit mat.

Dymmelonsdagen: denna dag påbjöds påskfrid och man bytte ut järnkläppen i kyrkklockan mot en dymmel - en träkläpp så att kyrkklockorna fick en tystare och dovare klang.
Det var för att klangen skulle låta dovare i den allmänna sorgen över Jesu lidande. I romersk-katolska kyrkor är klockorna helt tysta från skärtorsdag till påsknattens gudstjänst.
Ibland kallas onsdagen i påskveckan för askonsdagen, men detta namn är lånat från  fastlagsveckan, då onsdagen inledde fastan efter fettisdagen.

Skärtorsdagen: Skärtorsdagen har haft stor betydelse sedan medeltiden och namnet kommer av skära, i betydelsen rena. Bakgrunden är att Bibeln berättar om hur Jesus denna dag tvättade lärjungarnas
fötter och sedan åt den sista nattvarden tillsammans med dem. Ända fram till på 1700-talet fick man inte arbeta denna dag, istället var man fullt upptagen med att skydda sig från häxorna. 
Gammal folktro, som även anammades av kyrkan under häxprocessernas tid, var att häxorna på skärtorsdagen tog med sig sin katt och sin kaffepanna och hoppade upp på närmaste kvast för att flyga iväg till Blåkulla och festa med djävulen. Därför skulle man på skärtorsdagen plocka undan allt åkbart som kvastar och räfsor och måla kors på dörrposterna. En intressant detalj i sammanhanget är att fast häxorna nästan alltid avtecknas med kaffepanna  på kvasten fanns det faktiskt inget kaffe i Sverige på 1600-talet då häxtron var som mest utbredd, så detta är alltså ett mycket modernare påfund. Skärtorsdagen var helgdag fram till 1772.

Långfredagen: Enligt Bibeln var det denna dag Jesus led och dog på korset och dagen har länge varit och är fortfarande en av de viktigaste på kyrkoåret. Denna dag var inget arbete tillåtet, långt in på 1900-talet var det vanligt att man höll sig hemma denna dag och att man klädde sig i svart. 
Ända fram till 1969 var det förbjudet att anordna offentliga nöjestillställningar denna dag. Det var länge också sed att man tog in påskris så att husbonden kunde piska barn och tjänstefolk på långfredagen för att påminna om Jesus lidande på korset.

Påskafton: Framförallt i Dalsland, Värmland och Västergötland har det varit sed att på påskafton tända påskeldar och smälla påsksmällare. Både eldar och smällare användes för att skrämma undan häxorna som denna dag var på hemväg från Blåkulla som enligt svensk folktro närmare bestämt låg på ön Blå Jungfrun i Kalmarsund.

Påskdagen: Denna dag uppstod Jesus enligt Bibeln från det döda - påskdagen har därför alltid varit en dag att fira i den kristna traditionen. Under historiens gång har det nog handlat en hel del om firande för egen del också, att den sex veckor långa fastan och den i övrigt trista påsken nu äntligen var över och att våren var i antågande!

Annandagen: Denna dag avslutar påsken och allt återgår till det normala. Efter påskens nöjesförbud var det tidigare vanligt att annandagen var en stor dag för biopremiärer.