Det bästa med julen är väl ändå tindrande barnaögon, ja förresten, alla tindrande ögon, - för visst blir man lite barn på nytt när julstämningen infinner sig, för min del börjar det redan till 1:a advent...eller ännu tidigare... 

Inget är som väntans tider, sägs det.
Så sant som det är sagt, och vi befinner oss nu i en ny tid av väntan, av längtan efter jul, efter att åter samla våra nära och kära omkring oss. Men också en längtan efter att åter få känna barndomens glädje inför julen, känna den spänning och längtan som barnen känner. Denna tid inför det som komma skall, den önskar jag vi kunde använda till att sansa oss, att inte förmedla stress och köphysteri till våra barn. Låta denna tid vara en tid för gemenskap, en tid för eftertanke, låta julen bli en varm högtid som inte fylls av dyra paket, frosseri i mat, en tävling om vem som får det bästa, det största, det dyraste.

Vi får inte glömma att alla inte kan fira en önskejul, alltför många har det som svårast under helgerna och i många länder har de det svårt året om och julen innebär ingen skillnad. Det finns dessutom många hemlösa i vårt eget land, flera frivilliga organisationer arbetar hårt för att åtminstone försöka skapa något som liknar julefrid för dessa människor.
 

 Stadsmissionen, Frälsningsarmén, ja det finns många fler som under helgerna sliter hårt för de ensamma. Kanske känner vi alla någon som sitter ensam? Även om man inte är religiös så borde julen ändå kunna vara den högtid vi behöver för att samla oss inför kommande år, den helg som låter oss njuta av den förmån vi har som ändå kan fira jul helt enkelt. Den högtid som inte är alla förunnad.