Julbocken har en lång tradition här i Sverige och är en av våra allra äldsta julsymboler. Förr i tiden var det vanligt att ungdomarna klädde ut sig och tågade runt i gård och stuga varav en av dem var utklädd till bock. De uppträdde med något skådespel eller sång och fick mat och dryck i belöning som de sedan sparade till en fest i mellandagarna.

En omtyckt sysselsättning var också att ställa in en julbock av halm eller ett grovt tillyxat vedträ i smyg hos grannarna. Då gällde det för den som fått bocken att osedd lämna tillbaka den. En annan sedvänja var att osedd slänga in bocken som en julklapp i farstun hos andra. Idag tillhör den flätade julbocken i halm julprydnaderna?, som har sina rötter i den julhalm? som förr breddes ut på golvet under julen.
Bocken som symbol lär ha varit en kvarleva från vår gamla asatro. Åskguden Tor hade som bekant en vagn som drogs av två bockar, Tanngnojst och Tanngrisner.
Det var också populärt att placera ett vedträ föreställande en bock, eller en halmbock, hos grannara. Den skulle man försöka lämna tillbaka utan att avslöjas. Den flätade halmbocken sägs ha sina rötter i den halm som breddes ut över golven i juletid. Detta förbjöds mot slutet av 1800-talet av brandsäkerhetsskäl.
Julbocken blev så småningom julklappsutdelare och är alltså en föregångare till dagens jultomte. Men den är fortfarande vanlig som prydnad vid julgranen. Julbocken på torget i Gävle är väl den numera mest kända julbocken, efter allt arbete med att sätta upp bocken så är det oftast, för att inte säga alltid, någon eller några som tänder eld på den. Den brinnande Gävlebocken har blivit ett stående inslag i nyhetsrapporteringarna.